NeverSayNever chapter 9

- Han är inte min kille!!
- Men vad hette han?
- Han heter Alexander. Alexander Willson.


Jag kramade om Hannah.
- Det kommer att ordna sig. Sa jag och gick sedan.
Jag kännde mig jätte rik när jag gick med massor av nya kläder i handen och hon satt där och grät för att hon inte hade någonstans att bo..

Justins perspektiv

När jag kom hem från att öva till konserten för att byta om hörde jag någon knacka på hotel rums dörren.
Det var Becca (hennes smeknamn).
- Hej beautiful, sa jag till Rebecca men hon såg värkligen ledsen ut.
- hej..
- Vad är det?
- Jag träffade Hannah.... Hon låg på marken och grät, och hennes kille hette Alexander Willson, Sa hon
- wow.. Det är så synd!!
Jag kramade Rebecca och så stod vi ett tag, jag skulle kunna stå så i flera timmar"

Jag hade bestämmt mig för att nu innan konserten skulle jag hitta upp vart den där alexander bodde.
Jag vet att det var fel att lägga sig i andras personers liv osv, men när man gjorde så mot en tjej blir det inte kul.
Jag hade sökt på internät så jag visste vart han bodde.
*knack knack*

Det öppnade en kille i svart hår med slitnade byxor och en t-shirt.

- Hej, är det du som är Alexander, för isf måste jag prata med dig! Sa jag.
- eh, va. Aha, hej på dig du Justin Beaver.
- C'mon! Kalla mig inte bäver... Sa jag och suckade.
- Varför är du ens här!?
- Fattar du för fan inte att man inte behandlar tjejer sådär. Du kan inte bara bråka med henne och sen slänga ut henne, du vet Hannah. Varför gjorde du det. Hoppas du alldrig mer får en tjej mer för det förtjänar du inte. Har du slagit henne också eller?
- Det har väll du inget med att göra. Om jag slår henne eller inte!
- Det har jag för det står i lagen att man inte ska slå kvinnor, och vad har du för rätt och gjöra det! Skrek jag och lät som en polis.
- Håll käften. Sa Alexander
- Sluta, sluta bara söå tjejer, för det är det värsta som finns! Bara så att du vet så förtjänar inte Hannah dig. Hon kommer alldrig tillbaka.
- Vadå är du tillsammans med henne eller!!! Sa han och blev förbanad.
- Nej. Jag har en tjej. Men jag blir bara så iriterad när man gör så mot tjejer.
- Känner du henne äns.
- Lite, hon har blivit kompis med min tjej och är ett fan av mig. Men det spelar endå inte någon roll om jag känner henne eller inte.
- Stick iväg! Skrek han åt mig, han såg ut att vara ful.

Jag gick och tänk om jag var han och slog Rebecca, ingen tjej förtjänar något sånt. Ingen.  Jag blir så jäkla arg på dom. Jag hatar han. Vi ska nog hitta någon bra kille åt Hannah, hon såg ut att vara en typ till Ryan eller kanske Chaz.

Den kvällen var jag så arg, men jag försökte att vara glad så att mina fans inte såg mig arg, hehe.
Nu var det dags för konsert.

Jag sjöng massa av låtar. Jag sjöng bandanat "pray", med tanke på Hannah.
Nu var det dags för one less lonely girl.
- Baahaaaaaaaaaaamaas! Nu är det dags för one less lonely girl! Och det är en speciel person jag vill dela den låten  med.
Jag sprang till Becca som stod bakom scenen.
- Kom du ska ut på senen gumman. Viskade jag till henne.
- Va... Men
Hon han inte säga något mer  innan jag tog hennes arm och drog in henne på scen.

- Det här är min flickavän Rebecca Olsen!!!
Jag började sjunga och hon såg fortfarande chockad ut.

(låssas att det är Rebecca och inte Caitlin)
 Jag kysste henne på pannan och följde henne ut.
- I love you, viskade hon i mitt öra.¨
- I love you too, viskade jag tillbaka, men jag tror fansen hörde lite viskningar och ett smack ljud efter kyssen eftersom min mic fortfarande var på.
Jag fortsatte konserten och efter konserten skrev jag autografer.

Den kvällen hade jag bestämmt och gjort en överaskning till Becca.
- Jag har en överaskning till dig. Så ta på dig något snyggt när vi kommer hem.
- haha, vad ska du nu hitta på, sa Rebecca och flinade.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0