NeverSayNever chapter 8

Hur kunde Justin tycka synd om henne!!??
Fy, men hon bedde ju om ursäkt och så kanske hon bara är avensjuk, men varför då. För att jag är ihopp med Justin Bieber eller?

Justins perspektiv

En dag senare. Idag är den andra konserten i Bahamas, jag ska göra något specielt för Rebecca.
Undra hur det gick för Rebecca och Hannah, jag ringer Rebecca.

- Hej det är Rebecca
- Hej det är din älskling.
- hej.
- Hur gick det med Hannah igår då, vad sa hon?
Rebecca berättade allt som hade hänt och vad hon hade sagt.
- Va, nej jag flörtade inte med henne, jag hjälpte bara henne! Jag lovar, det är ju dig jag älskar!
- Jag tror dig, men det gick inte särsligt bra och prata med henne. Hon är så ledsen.
- Om vi bara gör henne glad igen, typ pratar med henne så ni kan bli vänner eller så att hon och kan bli ihop med den där kilen igen.
- okej :)
- Vi gör så här, du blir bra vän med Hannah och så får du prata med henne och så tar du reda på vad hennes kille hette och sen så letar jag upp den killen så dom kan lösa upp det här.
- okej, men varför ska jag bli bra kompis med Hannah, hon gillar ju ändå inte mig!?
- Du är ju tjej, ni kommer säkert överäns.
- okej, vi ses klockan fyra på konserten. Puss! Sa hon
- Love you puss.

Jag forsatte med att öva till konserten ikväll.

Rebeccas perspektiv

Jag hade inget för mig så då bestämmde jag mig för att gå till Jazymyn och Sofie som lekte, dom hade kommit jätte bra överäns med varandra och dom var så söta. Men efter ett tag trötnade jag. Mamma & pappa solade och pratade med Pattie. Jag bestämmde mig för att ta en shoppinrunda. Jag skulle köpa en grej till Sarah och kanske något fint till Justin och till mig själv såklart.

Det här köpte jag till mig själv


Och lite grejer till Justin och en hel del smycken till Sarah.

Påvägen hem såg jag Hannah, hon satt och var ledsen på marken. Jag vet att hon inte gillade mig men jag ville endå vara lite snäll, jag hade ju en heldel pengar kvar. Jag tittade ner och gick fram till henne.
Hon värkade inte se mig men jag tog en liten sten och la pengarna där under så att dom inte skulle blåsa iväg.

Hon tittade upp på mig.
- VÄNTA! skrek hon.
Jag tittade ner på henne där hon satt och man sågatt hon hade gråtit.
- Tack, sa hon med en svag röst.
Jag satte mig brevid henne och pratade.
- Vad hette din kille?
- Han är inte min kille!!
- Men vad hette han?
- Han heter Alexander. Alexander Willson.

--------------------------------------------------------------------------------------------------
Det blev lite kort men jag måste stänga av datan innan pappa blir arg, hehe.
forsätt att kommentera!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0